Vemod och lycka på samma gång..





Efter julens magi känner jag ett visst vemod att allt är slut. Jag är inte redo att släppa taget om julhelgernas trygga och mysiga famn. Jag saknar redan gemenskapen som julen ger. Det spontana hänget med familj och vänner där man bara är.. Äter och dricker gott och pratar i timmar. Jag vill ha mer!! Det känns svårt att lämna barnen på förskola och skola, att någon annan ska vara med mina barn. Jag vill ju vara med dom!! Istället ska jag I min tur vara med någon annans barn, på mitt arbete som fritidspedagog. Så här efter ledighet tänker jag lite extra på just sådan här saker.

Tur att man själv bestämmer att julens mysiga stämning med tända ljus, film och filt i soffan kan få stanna ett tag till.


Lyckan är ju att livet med de här två fortsätter… Och Björnen förstås!! Vi har ju ett bröllop att planera, shit alltså!!!!

I min julstrumpa…

Vilka fina dagar vi har haft tillsammans med våra familjer. Det är njutbart och så lyxigt att få landa i familjens trygga famn. Att få skratta, samtala, skåla, dansa och bara få vara tillsammans. Sedan allt pirr I magen ovanpå det och barnens strålande och förväntansfulla ögon, jag går nästan I bitar. Just nu bara av lycka!!


På julaftons morgon smög vi ner och såg att julstrumporna var fyllda med godis, en tidning, något mjukt och något litet att leka med. En tradition som är så mysig. I min julstrumpa låg ett nummer av Lantliv, mitt favoritchoklad och en mjuk och fin mössa. I mössan fanns det något mer. Jag tittar på Björn och vet inte vad jag ska säga eller tro.. Det pirrar I magen och det är så fint, Björn frågar om jag vill gifta mig med honom!!! Han, min fina, min trygga Björn han gör mig så lycklig. Vi sitter där i våra morgonrockar, vi och våra tjejer, jag stannar upp och försöker ta in allt. Björn min älskade hade tänkt så fint. Min tillfälliga ring är en glänsande vacker ring från en automat, vi ska välja en tillsammans snart.. I små kuvert hade han sedan skrivit små överraskningar!! I ett kuvert fanns en rebus som visade sig vara en resa till Paris. Alltså jag har aldrig varit i Paris och min längtan att få åka dit vet ju såklart Björn och nu ska vi möta våren i Paris, lycka.


Jag svarade JA❤️

Doften av barndomens jular.





Det finns dofter vid jul som får mig att direkt bli en liten flicka igen och befinna mig i mitt barndomshem tillsammans med mamma, pappa och mina två systrar. Jag får inte nog och doften ger mig lyckorus, pirr och en julkänsla som sprider sig i hela min kropp och mitt sinne. Nu vill jag ju ge samma känslor till flickorna. Min absoluta favorit juldoft är doften av hyacint. Alltså den är allt. Så nu trycker vi näsorna mot dem flera gånger per dag, trycker den ibland mot Björns näsa också. Vill ju så gärna att de ska känna samma som mig…

När pepparkaksdoften sprider sig i ett hus då är julen nära. Pepparkaksbak med barn är hur mysigt som helst ju men jag vidhåller fortfarande att all annan bakning med barn är sådär kul. En tradition som vi hade hemma var att efter baket fick vi vars en burk till våra pepparkakor. Burkarna förvarade vi i skafferiet och vad jag minns fick vi gå och ta lite fritt ut våra lådor, så lyxigt och gott. Inez och Juni har också fått egna lådor, älskar traditioner. Nu är julen nära…

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång