Fri!!!

I sex veckor har jag känt mig fångad, inlåst och avskuren från livet. Det låter hårt och kallt men det är precis så jag har upplevt det. Det började med en operation av min hand, en sena i tummen hade slitits av, troligen pga min reumatism. Jag trodde att efter två veckors gips skulle jag vara ganska ok men helt fel av mig. Åtta veckor med gipsskena!!! Ett stort skov som har satt sig i mina knä och fötter har hindrat mig från att röra mig mer än ut på gården. Jag har varit ledsen, arg och rädd över hur min sjukdom styr över mitt liv och mående i vissa perioder. Jag tänkte inte skriva och kräka av mig här men så bestämde jag mig att jo det gör jag så att jag kan blicka framåt. Jag känner lite liv i mig idag och vill andas på nytt…

En kaffe på stan i en take away mugg. Jag tror inte att jag har känt mig så fri på väldigt länge. Efter mitt besök på ortopeden på sjukhuset gick jag ner till stan. Underbart fina Helsingborg som jag har saknat dig. Kärnan och utsikten från terasstrapporna, jag omfamnade den välkända utsikten och tog stegen ner till Kullagatan. Magisk känsla när man varit borta så länge. Jag shoppade en klänning och en top till mig själv och lite påskpresenter till tjejerna. Jag hann med en lunchmacka på en parkbänk vid Mariakyrkan innan bussen gick tillbaka.



Här är några av de sakerna som fått mig att hålla modet upp de senaste månaderna. Jag har beställt, provat och skickat tillbaka ett dussin klänningar. Jag letar ju efter klänning till vårt bröllop i sommar. Har kanske hittat den rätta!!

Varit ute så fort solen lyst. Omgett mig med fina blommor och växter. Fikat och druckit kaffe i favoritkoppen. Pussat på mina flickor och försäkrat dem om att mamma snart blir frisk. Bara funnits där tätt intill. Suttit under filten i solen, njutit av en öl och goda vänners skratt. Inte att glömma alla serier. Downtown Abbey har typ räddat många dagar innan solen kom till oss. Vilken tur att jag inte hade sett den när alla andra såg den.







Under den första tiden efter min operation så fick jag så mycket hjälp av min pappa som körde mig hit och dit till alla läkarbesök, körde Juni till förskolan och gick med Inez till skolan. Så gulligt att se de gå iväg tillsammans på morgonen. För alltid tacksam…

Så nu känns det som att jag kan lämna de här månaderna bakom mig på riktigt!! Jag ser fram emot att skrota runt i trädgården, plantera lite och njuta av att vara fri💕💕puss på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: