Jag får köra bil igen, handen är hel!!!!

Känslan av att få köra bil igen är oslagbar. Pirret av att veta att jag inte är beroende av någon och bäst av allt Loppis here I come. Efter frukosten kollade jag och Juni upp var det fanns någon loppis som höll öppet. Det blev Erikshjälpen och så kul det var. Eftersom Inez var i skolan valde vi omsorgsfullt fina fynd till henne också. Vi kom hem med ett gäng blandade saker. Snäckor, en väska, påskkycklingar till barnens rum, en vas, en kanna, en Beatrix Potter bok, och en klänning till mig förstås. Alltså en helt fantastiskt liten loppistur.

I brevlådan låg dessa små frö och väntade!!



En liten sak jag inte trodde skulle hända mig är att jag tycker det är roligt med smink och att använda rätt produkter och framförallt sminka mig rätt!! Tidigare har jag bara kört på känsla och inte brytt mig så mycket. Så fel jag haft, blir ju så fint när man gör rätt, haha. Men jag tror jag håller på att bli besatt av att få hem en Goodiebox varje månad, känns så lyxigt.

Ha en fin torsdag!

Fri!!!

I sex veckor har jag känt mig fångad, inlåst och avskuren från livet. Det låter hårt och kallt men det är precis så jag har upplevt det. Det började med en operation av min hand, en sena i tummen hade slitits av, troligen pga min reumatism. Jag trodde att efter två veckors gips skulle jag vara ganska ok men helt fel av mig. Åtta veckor med gipsskena!!! Ett stort skov som har satt sig i mina knä och fötter har hindrat mig från att röra mig mer än ut på gården. Jag har varit ledsen, arg och rädd över hur min sjukdom styr över mitt liv och mående i vissa perioder. Jag tänkte inte skriva och kräka av mig här men så bestämde jag mig att jo det gör jag så att jag kan blicka framåt. Jag känner lite liv i mig idag och vill andas på nytt…

En kaffe på stan i en take away mugg. Jag tror inte att jag har känt mig så fri på väldigt länge. Efter mitt besök på ortopeden på sjukhuset gick jag ner till stan. Underbart fina Helsingborg som jag har saknat dig. Kärnan och utsikten från terasstrapporna, jag omfamnade den välkända utsikten och tog stegen ner till Kullagatan. Magisk känsla när man varit borta så länge. Jag shoppade en klänning och en top till mig själv och lite påskpresenter till tjejerna. Jag hann med en lunchmacka på en parkbänk vid Mariakyrkan innan bussen gick tillbaka.



Här är några av de sakerna som fått mig att hålla modet upp de senaste månaderna. Jag har beställt, provat och skickat tillbaka ett dussin klänningar. Jag letar ju efter klänning till vårt bröllop i sommar. Har kanske hittat den rätta!!

Varit ute så fort solen lyst. Omgett mig med fina blommor och växter. Fikat och druckit kaffe i favoritkoppen. Pussat på mina flickor och försäkrat dem om att mamma snart blir frisk. Bara funnits där tätt intill. Suttit under filten i solen, njutit av en öl och goda vänners skratt. Inte att glömma alla serier. Downtown Abbey har typ räddat många dagar innan solen kom till oss. Vilken tur att jag inte hade sett den när alla andra såg den.







Under den första tiden efter min operation så fick jag så mycket hjälp av min pappa som körde mig hit och dit till alla läkarbesök, körde Juni till förskolan och gick med Inez till skolan. Så gulligt att se de gå iväg tillsammans på morgonen. För alltid tacksam…

Så nu känns det som att jag kan lämna de här månaderna bakom mig på riktigt!! Jag ser fram emot att skrota runt i trädgården, plantera lite och njuta av att vara fri💕💕puss på er!

Dagarna som gått.

Här hemma är det snoriga barn och januaritrötta föräldrar. Energin går liksom ur mig någongång efter lunch varje dag. Då känns det lite som en uppförsbacke med allt som ska göras innan jag får sitta i soffan med den där koppen te jag försökt dricka hela dagen men som alltid hinner bli kall…. Jag har försökt komma på hur vi ska göra för att de här månaderna ska levas och inte bara uthärdas. Tror att jag kommit på en bra mix, lite leva här och nu och en dos drömmar och planer för framtiden.

Lite här och nu.. Barnens julklappar tar jag fram lite i omgångar, blir kul att inte använda allt på en gång och det blir nästan som att man får en julklapp till.


För några dagar sedan tänkte jag att nu är det minsann dags!! Det är dags att tappa upp det där badet som jag har gått och drömt om och som jag alltid har någon anledning att aldrig göra. Helt knäppt när jag tänker på det. Vi har bott i vårt hus i 4 år och jag har badat 1 gång!!!! I alla fall så smög jag upp på ovanvåningen, tappade upp vattnet, hällde i badskum, tände ljus och så musik såklart. Det var så skönt och så lyxigt. Leva och inte uthärda!



Det finaste just nu är att se hur Inez och Juni är mot varandra. De är bästa vänner, de sitter liksom ihop. De ligger tätt ihop i varandras sängar och läser böcker eller leker någon fantasilek. De sitter tätt i soffan och Inez läser sin läsläxa för Juni. Mitt hjärta går sönder av kärlek. ❤️



Jag och Björn planerar vårt bröllop och det känns pirrigt och lite overkligt. Resan till Paris är bokad, så himla glad för det och den där längtan hur skön är inte den att känna!!

Idag tankade vi sol trots kylan!


Vi lyssnar väldigt ofta på Miss Li, Lev nu dö sen!! Kan ju såklart bidra till att vi lever och inte uthärdar…

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång